Jag har redan skrivit lite om
Gilbert High School Graduation 2010 här. Men det måste ändå nämnas i denna lilla serie om när min familj och släkt kom till Gilbert och USA och våra äventyr...
Dagen hade vi spenderat vid poolen vill jag minnas. Sedan åt vi lunch med min värdfamilj, Ursh's familj och Nonnie & Buster - hela gänget (min familj och farfar & Marie-Louise också såklart) käkade lunch på
Wildflower. Efter det så blev jag avsläppt vid huset för att packa lite och göra mig i ordning inför
Graduation. Min familj åkte till postkontoret för att kolla vad det skulle kosta att skicka hem mina flaggor. Men de lämnade in dem för att få dem paketerade och sedan skulle de komma tillbaka innan de hämtade upp mig för att åka till Graduation.
Jag gjorde mig i ordning sakta men säkert. Min familj skulle komma klockan 17. Och klockan tickade på... Jag började bli lite stressad och fick reda på att de skulle komma snart - de var på postkontoret i kö. Det tog längre och längre tid och sedan fick vi reda på att det skulle kosta
330 dollar! att skicka hem flaggorna. Så då sa de tack och hej och tog med flaggorna i bilen. Sedan kom de och hämtade upp mig kvart i sex. Vi skulle, enligt min plan åkt halv men nu var vi ju sena och det var ju inte lite folk. Och så ville min värdfamilj och min familj ta lite bilder så fort som tusan tog vi bilder sedan hoppade jag in i bilen med cap & gown på. Stressad och irriterad på allt och inget. Vi hade nämligen blivit tillsagda att vi skulle vara på skolan klockan 18 och inte en minut senare för då skulle man minsann inte få vara med i ceremonin.
Men i sista sekunden, påväg in till skolparkeringen hoppade jag ur bilen och gick de sista metrarna. Och prick klockan 18 var jag inne i skolan. Och inte tusan var man tvungen att vara där på skolan då... Så länge man var i sitt klassrum kl
18.15 så var det lungt. Så då kände jag mig lugnare, jag gick och hälsade på lite lärare och kompisar :)
Sedan när klockan var 18.15 var det bara att infinna sig i rummet vi blivit tilldelade (så som vi skulle sitta - i bokstavsordning så klart). Sedan satt vi där inne och degade i nästan trekvart. Klockan 19 började ju själva ceremonin. Men innan dess, i vårat klassrum var vi tvugna att ta av oss våran
gown så att lärarna kunde se till så att man var klädd enligt
dresscode. En kille i mitt klassrum var tvungen att låna ett par byxor av skolan som var typ en meter för långa för han hade shorts på sig... Och det gick ju inte för sig. Sedan kollar de även så att man inte har gömt "
silly string", badbollar etc. i fickorna för det är vanligt att sådant används för att "störa" ceremonin. Och så klart hände det även i år. Någon hade fått med sig typ
5 frisbees till fältet (där vi satt) - hur nu det gick till... Men i alla fall så fick vi ställa oss på ett låångt led typ tio i sju.
Sedan vandrade vi ut på planen till den
här låten, som ni säkert känner igen. Det kändes riktigt pampigt, overkligt, underbart och sorgligt. Lite svårt att ta in att jag fick vara del av det här - som jag har drömt om så länge. Men i alla fall så gick allting finfint och det hölls tal, kören sjöng bland annat "
Don't stop believin'" och sedan blev allas namn uppropade samtidigt som vi en och en fick gå upp och hämta våra diplomas (eller i mitt fall, ett certifikat). Sedan fick vi flytta tasseln från höger sida till vänster sida - vi var här med
Gilbert High School Gratuates, Class of 2010. Ett jubel utbröt samtidigt som caps kastades upp i luften (det ska betyda otur om man inte gör det tydligen - så jag gjorde ett litet fjös kast, jag ville ju behålla den men ändå kasta liksom).
Kramar, tårar, kort och skratt följde ceremonin. Familjer kom ner på planen och vänner korsade hit och dit för att hitta varandra för att kunna säga hejdå, vi ses och ta tusentals bilder. Det var fortfarande svårt att förstå att jag aldrig kommer att se många av de här människorna igen... Jag kunde inte riktigt ta in det.
Efter det bar det iväg till hotellet och sen middag. Dagen innan hade vi ätit
Graduation Dinner - min familj, farfar, Marie-Louise och Elin på
Benihana. En tepanyaki-restaurang. Där en kock lagar maten på en stekhäll framför en. Sjukt god mat. Hela kvällen hörde vi de som jobbade på restaurangen gå runt och sjunga på Japanska - Happy Birthday (tydligen så var det många födelsedagsfiranden för vi hörde dem många gånger) och tillslut kom de fram till oss för de hade frågat om det var någon "special ocasion" - min Graduation dagen därpå och Elins studenten några veckor senare. Så tillslut kom dom fram till vårat bort och sjöng en "
Japanese Celebration Song" - vill jag minnas att de kallade den. Sedan tog de ett kort på oss som vi sedan fick :)
Det blev en lång historia om min Graduation. Hoppas att någon orkade läsa hela vägen. Men bilder kommer som sagt.
