Här kommer lite bilder från lägret jag var på -
Our Town eller
Anytown - det är samma sak. Det var så himla roligt och intressant, jag träffade så många snälla och underbara människor. Vi hade gruppdiskussioner, värderingsövningar, vi sjöng vid lägerelden och vhade allmänt skoj :)
Vi var uppe i Prescott och naturen ser lite annorlunda ut där uppe. Om ni kollar på bergen/kullarna (vet inte vad jag ska kalla dem) så är de helt platta uppe på toppen. Jag vet inte om det är typiskt för Prescott men jag tyckte att det såg coolt ut.
Ytterligare en bild från bussresan upp till Prescott, resan tog ca 3 timmar. Träffade bla. en tjej som hade varit i Sverige den här sommaren - det var ett sorts utbyte, en tjej bodde hemma hos henne i tre veckor först och sedan åkte Ashley till henne i Sverige.
Prescott kändes som en konstig blandning av Sverige och Arizona - det var fullt av tallar, vi bodde i en skog samtidigt som marken var sandig och vädret var väldigt varierande. Temperaturskillnaden var enorm, det var kallt på morgonen och kvällen (jag hade mössa, halsduk och vantar) och på dagen, i solen, kunde man sitta i linne. Det var som att vi gick igenom hela Sveriges temperatur-skala under ett dygn (mer eller mindre...)
Ourtown loggan och huset där vi hade helgrupps diskussioner och där vi åt.
Ser det inte lite Svensk ut så säg? Vackert var det i alla fall.
Under sista kvällen hade vi Culture Night då vi delades in i grupper utifrån vad vi ansåg vår kultur vara och min var så klart Svensk och jag hamnade i en grupp som kallades The European Group (Sverige och Tyskland). Men de andra medlemmarna hade inte så stor koll på Svenska/Tyska traditioner. Men med hjälp från en av ledarna som var i vår grupp kunde vi gör en Tysk jultradition som går ut på att barn putsar sina skor för att ställa ut till St Nicholas natten till den 5 dec (tror jag det var). Och om de har varit snälla barn så får de godis i sina skor och om de har varit elaka så får de kol.
För den Svenska biten av våran lilla pjäs så hade vi en liten kräftskiva. Vi hade hattar och så hade vi papperskräftor som vi började "skala". Vi sjöng även en snapsvisa -
Helan går - eller rättare sagt, jag sjöng och de andra försökte hänga på när vi kom till den sista biten. När vi var klara bad en av ledarna mig sjunga sången igen, inför alla, för det var väldigt intressant att höra mitt språk. Så jag sjöng
Helan Går igen och jag fick massor av kommentarer om att det var så fint, intressant osv. Vilket jag tkr var lite roligt eftersom att låten inte handlar om någonting spec. och att det är en snapsvisa... :P
Det var alla bilder för den här gången :)
Love
